Poetiskt värre va?
Här ser vi då sommarens 7'e och sista scenbygge (för min del), Way Out West. Förutom Eagles i Malmö har jag hunnit med 8 festivaler - även om jag på flera åkt precis innan festivalen börjat och kommit till rivet, som den musikälskare man är...
Vi hann med lite rock 'n' roll också faktiskt. Här ser vi Stage 2 på Sonisphere från sidan.
Samma band, samma scen, ingen aning av vad dom heter men de var bra.
Fler intressanta bilder har jag inte, men däremot bjuder jag på lite eftertexter och -bilder. Inte en chans att jag hade lyckats bygga någon av de här scenerna ensam i somras - och framför allt hade jag aldrig haft i närheten av lika kul någon gång om inte dessa tre gringos varit med på resan:
Årets rookie! Smulan, praktikanten. Upplockad på W.T.A.I. där han var med och humpade. Det enda bra som leran i Sthlm förde med sig.
Don Conny, denna man som ingen begriper men alla älskar. Gammal är äldst, men har finast skjorta av alla!
Sist men långt från minst, Günther 2 av bilden att döma. Monchichi! Svårt att göra dig rättvisa utan att prettomätarna ska slå igenom - jag har otroligt stor respekt för dig, och det du inte klarar vetefan.
Få se nu...vi har klarat av anledningen till att det bloggades dåligt andra halvan av sommaren och vi har tackat kollegor. Nu återstår bara att tacka alla chaufförer, projektledare, volontärer, hump, ljud- ljus- video- och backlinetekniker, lagerfolk, servicetekniker och självklart även band och festivalbesökare som sett till att jag fått vara med och upplevt det jag gjort i sommar, samtidigt som jag även denna månad lyckas ha råd med hyran. Det vart rätt bra måste jag säga.
Vi avslutar med en bild på yours truly. Det är jag i masten till vänster om kranen!
Tack och förlåt och hej! :)
